Biljetter till Eiffeltornet: vad du bör veta innan du bokar

Vad du faktiskt betalar, vad en biljett ”utan kö” verkligen hoppar över, kortfällan som kostar svenskar pengar i Paris — och vad som stod bredvid tornet 1889, byggt i svensk furu.

OfficialGuides är en katalog över oberoende, auktoriserade guider. Vi är inte Eiffeltornets officiella biljettkassa — det är toureiffel.paris, som drivs av SETE. Biljettlänkarna på den här sidan går till en auktoriserad återförsäljarplattform och är affiliatelänkar; priset du betalar påverkas inte.

Biljettkön vid tornets fot. I högsäsong tar den långt över en timme — och den är bara den ena av två köer som väntar.

Eiffeltornet är ett 324 meter högt fackverkstorn i smidesjärn på Champ-de-Mars, på Seines vänstra strand. Gustave Eiffel byggde det till världsutställningen 1889 och det var meningen att det skulle rivas; det överlevde främst för att det visade sig användbart som radiomast. I dag tar det emot över sex miljoner besökare om året — världens mest besökta betalmonument.

Det finns egentligen bara två beslut att fatta: hur högt du ska — 2:a våningen på 115 meter eller toppen på 276 — och hur du tar dig upp, med hiss eller till fots. Pris, väntan och tiden där uppe följer av det.

De två köerna — och vad din biljett verkligen hoppar över

Det här är den sämst förklarade punkten i hela besöket, och skälet till att folk som betalat extra ändå står och väntar.

Vid tornets fot finns två separata köer.

1. Biljettkassans kö. Det är den på bilderna, och den finns bara för dem som köper på plats samma dag. Vilken biljett som helst köpt i förväg — officiell eller återförsäljd, billig eller dyr — hoppar över den helt. Du behöver ingen dyrare produkt för det. Du behöver ha köpt något i förväg.

2. Säkerhetskontrollen. Alla utan undantag passerar larmbåge och väskkontroll innanför staketet, precis som på en flygplats. Den hoppar ingen biljett över. Räkna med 10 till 20 minuter i säsong och res lätt: resväskor och stora väskor avvisas vid ingången och det finns ingen bagageförvaring vid tornet.

När en annons alltså lovar ”utan kö” handlar det om den första — den som din officiella biljett för 23,50 € redan slapp. Det du faktiskt köper för mellanskillnaden är en av tre saker: någon som möter upp och sköter insläppet, en garanterad plats ett datum som den officiella sidan visar som slutsålt, eller ett paket med något extra — en måltid, en båttur, en guide. Det kan vara värt pengarna. Snabbare insläpp i sig är det inte.

Vilken av de fyra pelarna är din

Tornet har fyra pelare — norra, södra, östra och västra — och biljetten tilldelar dig en bestämd ingång. Hissbiljetter går normalt via östra sidan, trappbiljetter via södra, och området är inhägnat: du kan inte gena under. Att gå runt basen tar tio till femton minuter som dras direkt från ditt tidsfönster.

Titta på ingången som står på biljetten innan du ger dig av, och var på plats en kvart innan ditt fönster öppnar. Den officiella entrékartan anger Ingång 1, Allée des Refuzniks, på Bir-Hakeim-sidan, som är den första man möter om man kommer med tunnelbana — men kontrollera mot din egen bokning.

Att komma en timme för tidigt hjälper inte: du blir tillbakaskickad. Den verkliga marginalen ligger kring en halvtimme och beror på trycket den dagen.

Toppen eller andra våningen?

Toppen på 276 meter är inte bara högre, den är något annat: ett äkta 360-graderspanorama, Gustave Eiffels rekonstruerade arbetsrum med vaxfigurerna av Eiffel, dottern Claire och Thomas Edison, ljusstrålen som sveper över Paris om natten, och en liten champagnebar. Det är också den nivå som säljer slut först och stänger först när det blåser.

Andra våningen på 115 meter är det praktiska valet, och förvånansvärt många som kommer tillbaka en andra gång föredrar den. Du är nära nog för att läsa staden: Invalidernas kupol, Triumfbågen, Seines krökar, Montmartre på sin kulle. Från toppen plattas Paris ut till en grå karta. Billigare, smidigare flöde, och med små barn eller trötta ben det förnuftiga valet.

Från 276 meter är panoramat komplett — men staden läses som en karta. Många tycker att plattformen på 115 meter är mer läsbar.

Hiss eller trappor

Trapporna upp till 2:a våningen är 674 steg rakt genom järnet och, för 14,80 €, det billigaste sättet att komma in i monumentet. Det är också enda sättet att verkligen se konstruktionen: nitarna, bågarnas krökning, känslan av att stå inuti ett ingenjörsverk och inte på en utsiktsterrass. En någorlunda vältränad vuxen klarar det på 30 till 45 minuter med pauser.

Två invändningar. Trappåtkomsten stänger betydligt tidigare än hissarna, utanför säsong ofta redan på tidig kväll, och den kan hållas stängd i dåligt väder. Och det finns inte längre någon biljett som låter dig gå till fots hela vägen upp: trappan slutar på 2:a våningen och toppen nås bara med hiss. Kombibiljetten för 28,00 € — trappan upp och sedan topphissen från 2:a våningen — är den billigaste vägen till 276 meter.

Hissen fungerar i alla väder och är enda vägen för barnvagnar och för besökare med nedsatt rörlighet. Den går från marken till 2:a våningen, där du byter till den särskilda topphissen.

Kortfällan: säg nej när terminalen frågar om kronor

Det här hör hemma på en svensk sida och saknas på i stort sett alla andra, trots att det kostar riktiga pengar vid varje köp under resan — biljetten till tornet inräknad.

Priserna här är i euro, för det är den enda valuta tornet prissätter i. När du betalar med svenskt kort, i en butik, i en biljettautomat eller i en kassa online, får du ofta frågan: vill du betala i SEK i stället för EUR? Det kallas dynamisk valutaomräkning och det låter hjälpsamt, eftersom du får se summan i kronor direkt. Men växelkursen sätts då av betalningsleverantören på plats, inte av din bank, och den är i praktiken sämre. Påslaget ligger typiskt på några procent och syns aldrig som en avgift — det ligger inbakat i kursen.

Regeln är enkel: välj alltid att betala i EUR. Då är det din kortutgivare som växlar, till en kurs du kan kontrollera i efterhand. Det gäller lika mycket i biljettkassan under tornet som i restaurangen på första våningen och i kassan hos en återförsäljningsplattform.

Tre saker till som är värda att veta innan avresan:

• 💳 Kolla ditt korts valutapåslag i förväg. Skillnaden mellan ett kort utan påslag och ett med ligger ofta kring 1,5–2 procent på hela resan, vilket på en Parisvecka blir mer än en biljett till toppen.
• 🏧 Ta inte ut kontanter i onödan. Kort fungerar överallt vid tornet, inklusive i restaurangerna och för biljetter.
• 🧾 Priset ändras inte med valutan. Ingen biljett blir billigare eller dyrare för att du betalar i kronor — det enda som ändras är hur mycket banken tar för att växla.

Öppettider och stängning i blåst

Tornet är öppet varje dag på året, utan fast stängningsdag. Tiderna är säsongsberoende:

• Mitten av juni till början av september: ungefär 09:00 till 00:45, sista uppstigningen till toppen runt 23:00.
• Resten av året: ungefär 09:30 till 23:00 med hiss, sista insläpp runt 22:30. Trapporna stänger mycket tidigare, ofta mellan 18:00 och 18:30.

Andra våningen på 115 meter — nära nog för att känna igen byggnaderna nedanför, vilket är precis vad som saknas från toppen.

Det som kräver planering är toppen. Det är en öppen plattform högst upp på en metallkonstruktion och den stänger utan förvarning vid hård vind, åska och ibland vid isbildning: tornet rör sig något i vinden, det ligger i konstruktionen, och driftbolaget stoppar topphissarna långt innan det blir en säkerhetsfråga. Till det kommer planerat hissunderhåll, oftast under de lugna veckorna i januari och februari. Händer det mitt under besöket sker ingen återbetalning: du blir kvar på 2:a våningen.

Två slutsatser. Är toppen skälet till resan, kontrollera statusen samma dag på den officiella sidan eller i appen. Och har du marginal, lägg toppen tidigt i vistelsen, aldrig sista kvällen.

Hur du tar dig till Eiffeltornet

Den officiella adressen är 5 Avenue Anatole France, 75007 Paris, vid Champ-de-Mars. Kollektivtrafik är det förnuftiga valet; trafik och parkering i området lönar sig inte.

• 🚇 Tunnelbana linje 6 till Bir-Hakeim: närmaste stationen, knappt tio minuters promenad till Ingång 1. Den upphöjda delen av linje 6 ger dessutom en av Paris bästa gratisvyer.
• 🚇 Tunnelbana linje 9 till Trocadéro: en kvart, på andra sidan floden. Omvägen är värd det — det är där bilden tas, och du går ner mot tornet rakt framifrån via trapporna vid Palais de Chaillot.
• 🚇 Tunnelbana linje 8 till École Militaire: femton minuter, längs hela Champ-de-Mars.
• 🚆 RER C till Champ de Mars–Tour Eiffel: några steg från de södra pelarna.
• 🚌 Bussarna 42, 69, 82 och 87 stannar några minuter från foten.

⚠️ Söndagar utan tunnelbana, september till november

Kontrollera detta innan du bokar ett besök en söndag. På grund av moderniseringsarbeten är linje 6 avstängd mellan Charles de Gaulle–Étoile och La Motte-Picquet–Grenelle sju söndagar i höst, vilket stänger Bir-Hakeim, den närmaste stationen. Datumen: 6 och 20 september, 4, 11 och 18 oktober samt 8 och 22 november 2026. På den avstängda sträckan går ersättningsbuss och busslinje 73 förstärks.

Infaller ditt besök en sådan söndag, räkna inte med Bir-Hakeim: ta Trocadéro (linje 9), som ändå är den vackrare ankomsten, École Militaire (linje 8) eller RER C. Lägg på en kvart på det appen säger — ditt tidsfönster väntar inte på trafikstörningar.

Sverige på Champ-de-Mars 1889

Nästan ingen berättar det här, och för en svensk besökare ändrar det vad man ser därifrån uppe.

Eiffeltornet stod inte ensamt. Det var entrén till världsutställningen 1889, som fyllde hela Champ-de-Mars med nationella paviljonger — och Sverige var där, med en avdelning som var betydligt mer genomtänkt än de tidiga svenska försöken på 1850-talet.

Den svenska paviljongen var en trävilla ritad av arkitekten Hugo Rahm, kallad Lignavillan, och den var ett medvetet nationellt statement i en utställning full av gjutjärn och glas: trä, i ett Paris som just hade rest världens högsta järnkonstruktion. Personalen som arbetade i den svenska avdelningen bar folkdräkt.

Två saker därifrån är värda att minnas när man står i tornet:

Gustaf de Lavals ångturbin. Den visades i den svenska avdelningen och var en av utställningens verkliga tekniska nyheter. Det säger något om året 1889 att den mest omtalade svenska insatsen inte var ett konstverk utan en maskin — precis som det mest omtalade franska bidraget var ett torn som kritikerna vägrade kalla arkitektur.

Anders Zorn. Han tog en guldmedalj i Paris 1889, och det var ungefär vid den här tiden hans internationella karriär tog fart. I den svenska konstavdelningen fanns också Per Hasselbergs skulptur Grodan, Eva Bonniers målning Musik och Gusten Lindbergs Dimman.

Och en detalj som verkar för bra för att vara sann men återkommer i samtida reseskildringar: punschfabrikören C. A. Lindgren tog en av utställningens eftertraktade guldmedaljer, och den franske presidenten Sadi Carnot ska ha besökt den svenska avdelningen och tömt ett helt glas av den gula drycken.

Av allt detta finns inget kvar på Champ-de-Mars. Paviljongerna var tillfälliga och monterades ner efter utställningen — den svenska trävillan flyttades. Den enda byggnad som slapp undan rivningen var just den som skulle bort först: tornet du står i.

Äta i tornet

Det är tre olika saker som inte bör blandas ihop. Madame Brasserie på 1:a våningen är en restaurang med bordsservering vars bokning inkluderar hissåtkomsten: besöket blir en måltid och biljettkön slutar vara ditt problem. Le Jules Verne på 2:a våningen är stjärnkrogen — bokas veckor i förväg och kostar därefter. Sedan finns bufféer och barer på 1:a och 2:a våningen samt champagnebaren på toppen, för den som bara vill ha en smörgås eller ett glas med utsikt.

En restaurangbokning är ingen biljett till de övre nivåerna: den tar dig till sin egen våning. Vill du dessutom upp till toppen är det en separat biljett.

Tornet utan biljett

En biljett köper utsikten från tornet. Utsikten mot tornet — den på allas bilder — är gratis, och många får ut mer av den.

• ✨ Glittret. Efter mörkrets inbrott blinkar 20 000 lampor i fem minuter i början av varje timme, fram till 23:00 (senare på högsommaren). Gratis från varje punkt med fri sikt, och den mest pålitliga fina stunden på en pariskväll.
• 📸 Trocadéro. Terrassen vid Palais de Chaillot ger den klassiska bilden rakt framifrån. Trångt och fullt av gatuförsäljare, men kompositionen är oslagbar — tidig morgon har du den nästan för dig själv.
• 🌿 Champ-de-Mars. Gräsmattan bakom, där parisarna faktiskt sitter. Bäst timmen före solnedgången.
• 🌉 Pont de Bir-Hakeim. Bron i två plan med tunnelbanan ovanpå: den diagonala bilden som fotograferna söker, och mycket lugnare än Trocadéro.
• 🏛️ Rue de l’Université 29. Tornet inramat i slutet av en smal haussmannsk gata, fem minuter från foten. Mer ett knep för lokalbor än en utsiktsplats.

Biljettpriser

Det här är de officiella priserna som fastställs av SETE, bolaget som driver tornet, och de gäller lika online som i kassan. Att boka på den officiella sidan kostar inget extra — därför bör den alltid vara första anhalten.

Ungdomar 12–24 år betalar ungefär halva vuxenpriset och barn 4–11 år ungefär en fjärdedel, inom spannet 3,80 € till 18,40 €. Barn under 4 år går in gratis men behöver ändå en nollbiljett, eftersom hissarnas kapacitet räknas per person. Besökare med funktionsnedsättning och en ledsagare får reducerat pris mot intyg — reducerat, inte fritt som på Louvren eller i Versailles. Rabatten här beror på ålder, inte på var du bor: den fria entrén för EU-invånare under 26 år, som gäller på de franska nationalmuseerna, gäller inte i tornet. Detta är de gällande officiella priserna; kontrollera det exakta beloppet vid betalning.

När den officiella sidan är slutsåld

Officiella hissbiljetter släpps ungefär 60 dagar i förväg och trappbiljetter ungefär 40 dagar. Tidsfönstren till toppen runt solnedgången försvinner först. Kommer dina datum upp tomma har återförsäljningsplattformar egna kvoter, oftast med någon som möter upp och sköter insläppet. Du betalar över det officiella priset för den tjänsten, inte för snabbare insläpp.

Återförsäljningspriser varierar med datum och efterfrågan och visas aktuella vid bokning. Ingen biljett, till något pris, slipper säkerhetskontrollen.

Praktiska tips

• 🎒 Res lätt. Resväskor och stora väskor avvisas, och det finns ingen bagageförvaring på området.
• 📱 Biljett i mobilen. Det är en QR-kod med tid som skannas på mer än ett ställe.
• 🪪 Legitimation för rabatterade priser. Åldern kontrolleras vid insläppet, liksom intyg om funktionsnedsättning.
• 🚫 Ingen uppgradering på plats. En biljett till 2:a våningen förblir det — tveka inte, välj toppen vid köpet.
• 🧥 Klä dig för höjden. Toppen är oskyddad och märkbart kallare och blåsigare än marken, även i juli.
• 🕒 Räkna med två till tre timmar för själva besöket, mer för en måltid eller för glittret.

Hur tornet passar in i resten av resan

Tornet är en halvdag på sin höjd och ligger långt från museerna på högra stranden. Bygger du ett schema: Louvren fungerar med samma tidsfönsterlogik och förtjänar en egen förmiddag i stället för att klämmas in efter tornet; vår guide till Louvrens biljetter förklarar den dubbla prissättningen från januari och vilken entré som lönar sig.

Vanliga frågor